Vet hut, Fredrik Åkare.

Substitutdator.
Idag är första riktiga sommardagen och vinterns mörker och kyla lixom rinner av det svenska folket. Plötsligt klipper hela grannskapet gräsmattan som vuxit sig vild under den korta våren och plötsligt ska shortsen plockas fram för nu är det ju ändå 20 grader i skuggan.
Vet ni vad.
Man ska aldrig glömma hur fint det är nu, man måste komma ihåg det till hösten och vintern, de dagar man fryser när man vandrar hem under natriumlampornas sken på snötäckta gator och svarta hus. Man måste komma ihåg hur det luktar nu, hur den sopade asfalten känns när du går, hur fjärilar fladdrar förbi och hur livfullt allt är med gröna löv. Man måste minnas hur det känns när vinden går från att vara isande kall till varm. Hur man kan gå ut utan att svepa sina kläder tätare runt sig och borra ner näsan i halsduken.
Välkommen sommaren, hoppas du stannar länge, för SOM vi har väntat.


frånvarande

Hm. blogg-appen är sämst. bilderna vill inte och datorn är på villovägar.
jag. hatar. datormekaniker.

Det lixom rycker i fingrarna om kvällarna och jag har ingenstans att skriva allt.
jag, som brukar skriva mycket, ideer, inspiration, mål, historier osv, är plötsligt helt handikappad.
jag har så många dokument som är halvskrivna historier på min käraste lilla dator och nu är allt i riskzonen.
well well, thats life i guess.
Det handlar inte om att skriva för att någon ska läsa och tycka, mest bara om att få rensa tankarna, få ladda ur uppslag till framtida böcker eller få slösurfa runt bland musik eller tumblrs.
Samtidigt är det skönt att ha så mkt dötid utan dator, jag har läst böcker, städat och pluggat..
men det kommer till en punkt då det är ohållbart, jag vill kolla nyheter, program jag missat, rätta den där labben som skulle in för en månad sen, skriva ner alla idéer men kanske mest känslor.

Den här våren har hittills varit mycket underlig på många sätt. Så mycket dåligt har hänt när man egentligen ska vara glad ("det är ju vår"). På så sätt kanske det är lite tur i allt det hemska, det där med att det är ljust alltså.
Om det hade varit höst hade nog inte alla orkat riktigt. Orkat stötta alla som behöver, för det är så himlans många som behöver sina vänner just nu.
Så många som behöver en enad front emot alla otäckheter som sveper in med pollen.
Problem med livet helt enkelt.
Jag vet inte riktigt vad det är, eller varför allt händer på en gång, varför vardagen plötsligt fallerar för de flesta. Men jag undrar om det inte har med att göra att vi inte är barn längre. Plötsligt blev alla så vuxna och har väldigt RIKTIGA problem,, inget kompistjafs, inget skitsnack,, nej, alltså RIKTIGA problem. Saker som sätter allt i perspektiv. Livet, Framtiden, Kärleken, Familjen, Pengar.
STORA saker och svåra val (om man ens har nåot val).
Det har varit jobbigt för alla nu när det blev vår.

Men vad ska man göra egentligen? Tiden tickar ju på och bussarna fortsätter gå ett kvarter bort. Gruset sopas upp från gatorna och krokusarna kämpar sig upp ur gräsmattan.
Det blir vår, snart sommar och det finns ingenting man kan göra åt det.
Även om många av oss vill skrika: Nej stopp sluta, låt mig andas lite.
Så kommer det fortsätta ändå och det är bara att acceptera på något sjukt sätt.
Man måste försöka hålla huvudet högt och fortsätta. Såklart blir detta svårare för vissa. Klumpen i maten växer när jag tänker på dom som har det extra svårt. finaste finaste människorna och hemska hemska saker. Men vad ska man göra, man stöttar på så många håll att dominoplattorna faller innåt bildar en liten indian-tipi över mitt huvud. Men man måste försöka hålla en enad front. Använda tre H.

Hålla om
Hålla käft
Hälla i

Det är egentligen det man kan göra, tills den här förbannade våren behagar passera.



(tavla av Karin Broos förresten, helt otrolig om ni frågar mig, hon är en favorit)

Du stack ett hål i min kevlarsjäl

Idag fyller du år. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, tänkte först bli nostalgisk, ångestladdat sentimental och älta ännu en gång. Jag menar, här sitter jag ju och 'bryr mig'.
Sen tänkte jag bli hatisk. Skriva hur jag önskar dig olycka eller att du är dum i huvudet.
Men sen är det ju så att jag inte tänker ljuga. Du är underbar och du kommer nog alltid vara det i mina ögon, men feg kommer du också vara.

Det sista jag sa till dig var "Nu ses vi aldrig mer" Du sa: "Men säg inte så, vi får ta en öl och snacka filosofi någon gång". Jag ryckte på axlarna, log lite snett, vi visste båda att vi inte skulle ses. Du kramade om mig och gav mig en lätt puss. Jag kramade tillbaka, hårt och länge. Höll dig kvar som om det skulle få dig att ångra dig, förstå eller våga. Du släppte och tittade på mig med dom där förbaskat fina ögonen. Log. Och sen gick du. 
Det var så det var. Det är så det lämnades att glömmas bort, förträngas, förnekas eller rent ut sagt begravas.

Idag fyller du år och jag vill inte säga grattis.


två kulturnyheter

J.K. Rowling skriver för vuxna

Harry Potter-författaren J.K. Rowling har avslutat sin magiska succcéserie, men hon har inga planer på att sluta jobba. Snart kommer hennes första bok för vuxna.

Den brittiska författaren Joanne Murray - mer känd under sitt alias J.K. Rowling - har inlett en ny fas i sin karriär.

Efter att ha avslutat den sjudelade, bästsäljande bokserien om den unge trollkarlen Harry Potter, är hon redo att skriva en roman som riktas specifikt till vuxna läsare.

"Väldigt olik"
Rowling berättade om sin nya bok i ett uttalande som nådde brittisk press idag - men bokens titel, litterära genre och utgivningsdatum avslöjas inte förrän senare i år. Bokförlaget är väldigt förteget vad gäller detaljerna, skriver nyhetsbyrån Reuters.

Succéförfattaren kan dock berätta redan nu att den nya romanen kommer att bli "väldigt olik" bokserien som gjorde henne känd över hela världen.

Kulturnyheterna

_________________________________________________________________

Nationalmuseum håller stängt i flera år

Nationalmuseum i Stockholm ska hålla stängt för renovering i cirka fyra år. Evakueringen av hundra-tusentals utställningsföremål börjar tidigt nästa år.

Igår fick Fastighetsverket i uppdrag från regeringen att genast inleda projekteringsarbetet inför den efterlängtade upprustningen av Sveriges största konstmuseum - Nationalmuseum i Stockholm.

Kulturnyheterna


The only solution

Alltså- åh herreguuud- blur till way out west. Det blir till att köpa biljett. Inget snack om saken.
Man vill ju inte missa det här (orgasm-varning trailer):





it's tuneday





Den här låten kan få mig på bra humör every day alltså.
Den är så himla somrig och jag kan sluta ögonen och känna hur man cyklar fort fort på landsvägar i jeansshorts och linne.
helst någonstans på franska landsbygden då, såklart.


Därför behöver vi feminism

Såg ni det här avsnittet av Skavlan? http://svtplay.se/t/102974/skavlan
Med Mona Sahlin, Timbuktu, norske utrikesministern Jonas Gahr Støre och den amerikanske relationsexperten John Gray, mannen bakom boken "Män är från Mars, kvinnor är från Venus".

Alltså, efter 35 min kommer John Gray in i studion.
John Gray är nog den mest - åh jag vet inte ens hur jag ska beskriva honom - naiva och irriterande ointelligenta människa jag nog har hört prata.
Så provocerande dålig med argument och så fruktansvärt amerikansk i sin argumentation (dvs han lyssnar inte utan tror man vinner genom att skrika högst).

Han hävdar att män och kvinnor är olika och bör därför behandlas olika.
Han tar ett exempel om när ett par kommer hem från sina respektive jobb.
Mannen sätter sig framför TVn och kvinnan blir arg över att han inte hjälper till med hushållet direkt. John Gray säger att det är "mannens sätt att hantera stress".

Det.här.är.typ.det.dummaste.jag.hört.
(HEJA MONA, trots att hon inte får säga klart sitt motargument, frågar varför ska det vara KVINNANS uppdrag från första början att ta tag i hushållet!)

Han säger även att ett äktenskap utan dessa "skillnader" saknar passion (på samma ämne passar han även på att slänga in en stöddig kommentar om Monas skor. varför kommenterande han inte på timbuk's fluga? idiot gubbe.)

Sanningen är den att, män som John Gray är precis en sån man som bevarar skillnader mellan män och kvinnor. Han babblar om skillnader i hjärnvävnader och blablabla. Och jag vägrar tro på det. Män och kvinnor är två kategorier som jag inte anser att man kan dela in människan i (förutom i kroppssyfte), men inte i mentala fack. Som både Timbuktu, Skavlan och Jonas påpekar finns det olika typer av män och olika typer av kvinnor. And I couldn't agree more. 

Hela retoriken kring "män är såhär och kvinnor är såhär" är nog det jag hatar mest i världen i argumentationsväg. Jag bara vägrar ta sånt. 
Det är en illusion om hur vi ska utvecklas (Mona är också inne på det). 

Dom verkar inte ha kommit på det i USA bara. Eller iallafall inte John Gray. 


Update update: Nanna Johansson från Tankesmedjan (ja, hallelulja) har gjort en så himla spot-on.
Lyssna mer än gärna. 

 

Tankis är mina hjältar. Åh.


120215

Idag är en sån dag när jag bara vill krypa ner här:


Klädd såhär:


Och sen ska jag få hem en sånhär:


laddad med det här:


Sen ska jag mysa med en sånhär, i knät:

läsa lite sånthär:


Eller kanske titta på något av dethär:


och sen tänker jag stanna där tills det blir såhär utomhus:


jag är ledsen februari men du är verkligen inte min grej.

i bet they told you

Efter singeln 'Video games', så släpptes Lana Del Rey sitt debutalbum "Born to die" och jag måste säga det. Hon har överraskat mig stort. Måste erkänna att jag först trodde hon var modell och ingen sångare eller låtskrivare. Det får jag bittert ta tillbaka efter att ha lyssnat mig igenom albumet.
it.is.marvellous.

Hon har sagt själv att hon är en "self-styled gangsta Nancy Sinatra". (Det uttalandet är det som fick mig att lyssna igenom albumet som den sanna Sinatra-älskaren jag är). Och nu, istället för att uppröras av det här uttalandet, så tycker jag att det stämmer ganska bra.
Hon har en rökig röst (like!) som är väldigt Nancy men har samtidigt en tyngd som liknar en indie-hiphop produktion med stora trummor och beats som för tankarna till en amerikansk depresiv suburb.
Jag ser något i hennes ögon efter att ha lyssnat på albumet, jo det låter way spaced out, men min syn på henne som en kommersiell produkt har förändrats (märk väl, kan förändras igen, jag har ännu inte hört henne prata om sin musik) men hon inger, genom musiken, en känsla av att hon gör musik. utan baktankar, och att hon (som i editorial:n nedan) inte riktigt är bekväm i rampljuset. Jag vet förstås inte om något av detta stämmer, men musiken ihop med vad jag vet om henne ger mig det intrycket.
Hursomhelst finns det en känsla, ljudbilden är underbar och jag kan knappt vänta på vad hon ska bjuda på härnäst.

Jag är såld på specifikt en låt som, spår jag, inom kort kommer spelas sönder på radio. Så ta vara på den och kom ihåg var ni hörde den först. 

  




Hollywood har slut på idéer.

Jaha, jag har trendspanat.
Jay Z - Otis
Shiddy bang - Ray Charles
Flo Rida - I get a good feeling

Otis Redding, Ray Charles och Etta James?
Nedmixade, isärplockade och runt rappade.
Känns som att populärmusiken börjar vända sig mot amerikansk 50's soul för att sälja mer. (obs ÄNNU mer).

Undrar om de var det Otis, Ray och Etta tänkte sig. Att få sammanknippas med "drinkin all night" med helklädda män och avklädda kvinnor.
nej.

Etta vänder sig i graven och jag sliter mitt hår, sedan återvänder jag till min LP samling.





..but then Hollywood did..


En januari

Ditt ess i ärmen var en flod
Men inga tårar på min kind
Tack hej, Fuck dig
Jag har fått nog
Det är snart vår,
Snart lättar molnen
Som du målat på himlen min.
Och du får ingen tår, ingenting.

Etta

Rip Etta James.

now you're looking like i used to

Skyller frånvaron på att min dator gett upp.
Men.
Jag har tänkt på det här med att om jag fick byta utseende helt så, hör och häpna, har jag kommit på vem jag skulle vilja vara. eller lixom, jag har kommit på vad det är som gör hela grejen.
Under det ljuva 90talet lyssnade jag som en TOK på No doubt och Gwen Stefani kom att bli lite av en guru. för att hon är så kaxig, pojkflicka, skitsnygg och bara så himla tuff. ( tror även hon kan ha grundat tidigt för mitt engagemang kring genus i allmänhet, lyssna nedan på "I'm Just A Girl")
I freakin love her.
 


Gwen alltså. hon bara är för jävla snygg och stark och kvinnlig och bäst. Kolla i 90's videorna nedan (just a girl är förövrigt en favorit). Älskar att hon, i alla deras videor, inte är rädd för att vara ful, ta i och leva sig in.  Det märks att hon menar det hon sjunger och är inte rädd att släppa allt lixom. Vilket jag tycker är viktigt i band över lag. Bara bandet på scen ska räcka, inte en massa dansare och sånt. "Music is something that walks by itself" som Bob Dylan säger.
(notera att hon inte, under No doubt tiden, inte alls är kommersiell, barfota och bara bryr sig inte om hur hon ser ut, ostylad <3)





Till "Cool": Jag vill se ut som hon gör EXAKT, när hon har blå polo.. ALLTSÅ KOLLA PÅ HENNE:
(p.s. jag vill ha ca ALLA kläder i denna video, förutom allt i leopard -blä)




Hursomhelst, jag spann vidare på denna "vem vill jag vara"-idé, och kom fram till att de flesta namn som poppar upp i huvudet har sånt där riktigt blonderat hår och är starka kvinnor.
Listan kan göras låååååång med en handfull är ju tex Maja i The Sounds, Blondie, Madonna, Elsa Billgren, Robyn, Sandra Beijer m.m.
Jag drog en slutsats av detta. Om hår.
Jag vill ju redan klippa kort kort kort igen, men mer: kanske mitt undermedvetna vill ha en vit/silver-blonderad spegelbild någongång.
Hmm.
Jaaa.
Kanske det.





sunday reading

"När ska det röda rinna av kulturens fana?" essä av författaren Bengt Ohlsson.
Läsvärt och tänkvärt.



en modifierad önskan

Minns ni kanske 'where are you' inlägget.
well, 2012 är här.
saker har hänt.

2.0 mannen. var håller du hus egentligen?
duuu, som ser ut såhär:


Har sånt här stubb. för det är så grymt hett.


Gillar att titta på gamla filmer, som den här (och gärna har Gregory Peck som idol):


Du som förstår varför det inte gör något att han sjunger falsk.


Du, som läser och läser utan att bli uttråkad.


Du som tycker det är en lyx att gå upp tidigt på en söndag, äta brunch och läsa tidningen sakta.


Du som kan hångla såhär på fest:


och såhär hemma:


Du, som jag kan diskutera sånt här med:


Så skulle vi sova såhär:


Du, som skulle kunna hålla i denhär skylten:


Du som förstår det fina med Wes Andersons filmer, som denhär:


Uppskattar sånt här på betongväggar.


Sen, får du jättegärna vara på riktigt.

Musik och Gorillaz

Alltså. Jag har ju länkat till lite låtar av Blur tidigare (och JA, de är supermegaawsomehyperüber-bra) MEN jag måste säga att jag älskar Damon Albarn(sångaren i Blur)'s senare projekt också.
Gorillaz är ett av hans projekt/grupper som han varit del av efter Blur splittrades (ÅH, den sorgen).
och. alltså. Gorillaz. är. så. GRYMMA.
De har allt, soundet är funk men samtidigt lika mörkt och mystiskt som Kent. Texterna är outgrundligt konstiga och basgångarna är superfunk&catchy.
Jag gillar att de känns så underground och sen älskar jag deras val att använda tecknade figurer som frontfigurer, det adderar bara till mystiken.
Alla videos snuddar vid obehagliga men är samtidigt så fascinerande att man inte kan stänga av. man vill ha MER av beatsen, MER av mystiken eftersom man inte VET vad som kan hända härnest.
Damon's speciella röst sjunger om det mest underliga saker, i form av en tecknad figur, till hårda trummor, munspel, scratchin' och djupa basgångar med funk. - HUR BRA låter inte det? Perfektion låter det som, tycker jag.

När jag lyssnar på Gorillaz är det ofta kväll eller natt, man går på ödsliga gator, korsar tomma torg. Jag tänker mig bort i bussar med lysrörsbelysning och tankarna förs till en bakgata i New York. Jag föreställer mig hur ångorna stiger i från gatubrunnarna upp emot den kolsvarta himlen som speglar storstadens ljus. Den ensamma gatulampan kastar ett vitt, nästan grönt, ljus i gränden mellan de två tegelhusen. Här luktar det av sopor och gamla wellpappkartonder varvas med överfulla soptunnor längs med de två husens väggar. Det har precis regnat och asfalten blänker i skenet från den lampan. Bara delar av stadens ljud letar sig in i gränden, en polisbils sirener ljuder plötsligt några kvarter bort men försvinner lika snabbt som det kommit. I gränden, mittemot lampan finns en tjock mörkgrön plåtdörr som knappt syns, gömd mellan soppor och bråte. En stor svart van rullar sakta in i gränden. Fäljarna skiner i silver och på bilens tonade rutor glittrar vatten dropparna i skenet från den ensamma stolpen. Jag tänker mig hur dörrarna öppnas och det där klickljudet som nya bilar har i handtaget, ekar i den öde gränden. Personer i svarta kläder stiger ur. Jag ser inte deras ansiken, bara de blanka skorna som kliver ur baksätet. Föraren säger åt dem att skynda sig. En av personerna i baksätet ser sig omkring medan han rundar bilen och tittar omkring sig. Den andra resenären går fram till den mörkgröna dörren. Känner på handtaget. Det är låst. Den svarta vanen backar ut ur gränden igen. Resenären bankar på dörren. Det bildas ångmoln när de andas ut i den fuktiga luften. De väntar tålmodigt, om de är riktigt tysta hör de att det dunkar av bas därinne. 

Det är musik som får mig att tänka såhär som jag älskar. Musik som får dig att sväva iväg i tankarna. Jag tycker inte musik endast ska spelas i bakgrunden på ett café. Om man inte kan LYSSNA på en låt, ensam i sitt rum och tänka sig långt långt bort, är det inte värt att trycka på play. 
Jag har därför ofta svårt att förstå hur man kan gilla viss typ av musik. Jag menar alla har en kärna, när man är ensam och vill tänka sig bort, vem fan sätter på top 10 på spotify? 
Det är lite konstigt kanske, men jag dömmer ofta folk väldigt hårt beroende på vilken musik de lyssnar på. Viss musik är bara så karaktärslös, men jag säger inte "Nej" till band jag inte hört. 
Själv lyssnar jag på det mesta som är värt att lyssna på, eller hur jag nu ska beskriva det. 
Jag skulle aldrig sätta på Rihanna eller David Guetta bara sådär.
Jag gillar otroligt mycket olika band och artister, allt ifrån Taube till Phonat eller från Howard Shore till Yelle. 

Men åter till Gorillaz. ett typiskt exempel på vad jag älskar.
Om det gör något intryck kan jag även dela att jag har haft deras låt 5/4 som ringsignal sen det självbetitlade albumet kom ut (2001 that is). Den plattan är förövrigt deras bästa. Verkligen ALLA låtar är grymma.

Men här följer några favoriter från blandade album:









Den här är bara så, HERREGUD, HÖJJ VOLYYYMEEN?!



Den här låten är mer som en saga, men är så fruktansvärt bra. Den illustrerar PRECIS vad jag menar med det obehagliga och mystiska:



"Meanwhile, down in the town, the Happyfolk slept restlessly,
their dreams invaded by shadowy figures digging away at their souls.
Every day, people would wake and stare at the mountain.
Why was it bringing darkness into their lives?"



  

Hej Tomten, 10 saker att komma ihåg

min önskelista, i detta konsumptionsdrivna samhälle är som följer:

1- SKORNA i versaler.


2- oh. Hercules bordet.


3- Nya bågar.


4- THAT. BAG. skönheten från whyred. i mitt hjärta.


5. Klocka


6- ArmbandET.


7- En jordglob som inte är i plast och från IKEA


8- Böcker, böcker, böcker.


9- BOXEN ffs



10- Ett årskort



åååååh

ååh, Jonathan Unge. Du. Är. Den. Bästa. Någonsin.


Shit, it's a triangle, that's totally hipster

På nyår ska jag spela skivor på en hemmafest. eller njae, dj:a digitalt då alltså. Och jag måste säga att jag kommer vägra spela något gammalt härsket amerikanskt R&B eller gammal svenskt allsångs-orup-skit no matter how much they beg.
nej nej, mitt herrskap, här kommer det pumpas otroliga bra tunes. 

och när de frågar om jag inte kan spela den där låten från den där nya hitten på youtube kommer jag härmas elakt och sätta på "harduingetmankandansatill?" bara för att den är lagomt jobbig och retsam.

Vet ni varför?

Jo, för att jag vill ha ett creddigt nyår i år. hur fånigt det än låter.
För nyår är en så flyktig fest. man äter på ett ställe sen stannar man sällan, utan sen är det vidare till någon annan fest så hamnar man alltid helt fel med helt fel människor. En kväll som har en sån fest-prestationsångest.
Det låter fånigt men det har alltid varit så för mig iallafall.

Men i år. Då ska jag stanna på samma ställe, mixa lite och förhoppningsvis kommer folk dansa som om det inte fanns en morgondag.

 

Smakprov:
Det kickas igång med lounge
Kormac - Scratch marchin'
Matias Aguayo - Rollerskate
Hocus Pocus - Feel good
Ella fitzgerald - Mack the knife

Sen blir det fest
Yelle - comme un enfant (fast gillar freaks radio mix mer, finns på spotify)
Uffie feat Pharrell Williams - ADD SUV (Armand Van Helden remix)
Porter Robinson - Unison (Knife Party Remix)  (1:22, nu när alla fått för sig att de älskar bl a skrillex)

Som får mixas med gamla godingar
Jay Z/Neena - 99 red problems
Jet - Are you gonna be my girl
Michael Jackson - Don't Stop 'Til You Get Enough
Paul Simon - You can call me Al
Movits! - Sammy Davis Jr
Aretha Franklin - Think
Far och son - Panik (Phatzoo Remix)


en del av det jag kommer tvinga alla att lyssna på..

americanized.



Amerikanska : hon naken, med en skyddande james bond-arm. "Girl with a dragon tattoo"
Svenska: hon är fullt påklädd, självständig i fokus. "Män som hatar kvinnor"

??

Jag som så många andra har helt klart reagerat på det som många verkat missa (hej media?)..
VAAAAR har de slarvat bort hela poängen med den här boken?¨

Så idiotiskt att man blir helt trött.  


Läs Agnes B's inlägg om detta.
Sara Hansson gjorde även en kort krönika i Tankesmedjan i P3 om detta. lyssna här.

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0