i bet they told you
Efter singeln 'Video games', så släpptes Lana Del Rey sitt debutalbum "Born to die" och jag måste säga det. Hon har överraskat mig stort. Måste erkänna att jag först trodde hon var modell och ingen sångare eller låtskrivare. Det får jag bittert ta tillbaka efter att ha lyssnat mig igenom albumet.
it.is.marvellous.
Hon har sagt själv att hon är en "self-styled gangsta Nancy Sinatra". (Det uttalandet är det som fick mig att lyssna igenom albumet som den sanna Sinatra-älskaren jag är). Och nu, istället för att uppröras av det här uttalandet, så tycker jag att det stämmer ganska bra.
Hon har en rökig röst (like!) som är väldigt Nancy men har samtidigt en tyngd som liknar en indie-hiphop produktion med stora trummor och beats som för tankarna till en amerikansk depresiv suburb.
Jag ser något i hennes ögon efter att ha lyssnat på albumet, jo det låter way spaced out, men min syn på henne som en kommersiell produkt har förändrats (märk väl, kan förändras igen, jag har ännu inte hört henne prata om sin musik) men hon inger, genom musiken, en känsla av att hon gör musik. utan baktankar, och att hon (som i editorial:n nedan) inte riktigt är bekväm i rampljuset. Jag vet förstås inte om något av detta stämmer, men musiken ihop med vad jag vet om henne ger mig det intrycket.
Hursomhelst finns det en känsla, ljudbilden är underbar och jag kan knappt vänta på vad hon ska bjuda på härnäst.
Jag är såld på specifikt en låt som, spår jag, inom kort kommer spelas sönder på radio. Så ta vara på den och kom ihåg var ni hörde den först.
