J.K. Rowling skriver för vuxna

Harry Potter-författaren J.K. Rowling har avslutat sin magiska succcéserie, men hon har inga planer på att sluta jobba. Snart kommer hennes första bok för vuxna.

Den brittiska författaren Joanne Murray - mer känd under sitt alias J.K. Rowling - har inlett en ny fas i sin karriär.

Efter att ha avslutat den sjudelade, bästsäljande bokserien om den unge trollkarlen Harry Potter, är hon redo att skriva en roman som riktas specifikt till vuxna läsare.

"Väldigt olik"
Rowling berättade om sin nya bok i ett uttalande som nådde brittisk press idag - men bokens titel, litterära genre och utgivningsdatum avslöjas inte förrän senare i år. Bokförlaget är väldigt förteget vad gäller detaljerna, skriver nyhetsbyrån Reuters.

Succéförfattaren kan dock berätta redan nu att den nya romanen kommer att bli "väldigt olik" bokserien som gjorde henne känd över hela världen.

Kulturnyheterna

_________________________________________________________________

Nationalmuseum håller stängt i flera år

Nationalmuseum i Stockholm ska hålla stängt för renovering i cirka fyra år. Evakueringen av hundra-tusentals utställningsföremål börjar tidigt nästa år.

Igår fick Fastighetsverket i uppdrag från regeringen att genast inleda projekteringsarbetet inför den efterlängtade upprustningen av Sveriges största konstmuseum - Nationalmuseum i Stockholm.

Kulturnyheterna

Såg ni det här avsnittet av Skavlan? http://svtplay.se/t/102974/skavlan
Med Mona Sahlin, Timbuktu, norske utrikesministern Jonas Gahr Støre och den amerikanske relationsexperten John Gray, mannen bakom boken "Män är från Mars, kvinnor är från Venus".

Alltså, efter 35 min kommer John Gray in i studion.
John Gray är nog den mest - åh jag vet inte ens hur jag ska beskriva honom - naiva och irriterande ointelligenta människa jag nog har hört prata.
Så provocerande dålig med argument och så fruktansvärt amerikansk i sin argumentation (dvs han lyssnar inte utan tror man vinner genom att skrika högst).

Han hävdar att män och kvinnor är olika och bör därför behandlas olika.
Han tar ett exempel om när ett par kommer hem från sina respektive jobb.
Mannen sätter sig framför TVn och kvinnan blir arg över att han inte hjälper till med hushållet direkt. John Gray säger att det är "mannens sätt att hantera stress".

Det.här.är.typ.det.dummaste.jag.hört.
(HEJA MONA, trots att hon inte får säga klart sitt motargument, frågar varför ska det vara KVINNANS uppdrag från första början att ta tag i hushållet!)

Han säger även att ett äktenskap utan dessa "skillnader" saknar passion (på samma ämne passar han även på att slänga in en stöddig kommentar om Monas skor. varför kommenterande han inte på timbuk's fluga? idiot gubbe.)

Sanningen är den att, män som John Gray är precis en sån man som bevarar skillnader mellan män och kvinnor. Han babblar om skillnader i hjärnvävnader och blablabla. Och jag vägrar tro på det. Män och kvinnor är två kategorier som jag inte anser att man kan dela in människan i (förutom i kroppssyfte), men inte i mentala fack. Som både Timbuktu, Skavlan och Jonas påpekar finns det olika typer av män och olika typer av kvinnor. And I couldn't agree more. 

Hela retoriken kring "män är såhär och kvinnor är såhär" är nog det jag hatar mest i världen i argumentationsväg. Jag bara vägrar ta sånt. 
Det är en illusion om hur vi ska utvecklas (Mona är också inne på det). 

Dom verkar inte ha kommit på det i USA bara. Eller iallafall inte John Gray. 


Update update: Nanna Johansson från Tankesmedjan (ja, hallelulja) har gjort en så himla spot-on.
Lyssna mer än gärna. 
 

Tankis är mina hjältar. Åh.

Efter singeln 'Video games', så släpptes Lana Del Rey sitt debutalbum "Born to die" och jag måste säga det. Hon har överraskat mig stort. Måste erkänna att jag först trodde hon var modell och ingen sångare eller låtskrivare. Det får jag bittert ta tillbaka efter att ha lyssnat mig igenom albumet.
it.is.marvellous.

Hon har sagt själv att hon är en "self-styled gangsta Nancy Sinatra". (Det uttalandet är det som fick mig att lyssna igenom albumet som den sanna Sinatra-älskaren jag är). Och nu, istället för att uppröras av det här uttalandet, så tycker jag att det stämmer ganska bra.
Hon har en rökig röst (like!) som är väldigt Nancy men har samtidigt en tyngd som liknar en indie-hiphop produktion med stora trummor och beats som för tankarna till en amerikansk depresiv suburb.
Jag ser något i hennes ögon efter att ha lyssnat på albumet, jo det låter way spaced out, men min syn på henne som en kommersiell produkt har förändrats (märk väl, kan förändras igen, jag har ännu inte hört henne prata om sin musik) men hon inger, genom musiken, en känsla av att hon gör musik. utan baktankar, och att hon (som i editorial:n nedan) inte riktigt är bekväm i rampljuset. Jag vet förstås inte om något av detta stämmer, men musiken ihop med vad jag vet om henne ger mig det intrycket.
Hursomhelst finns det en känsla, ljudbilden är underbar och jag kan knappt vänta på vad hon ska bjuda på härnäst.

Jag är såld på specifikt en låt som, spår jag, inom kort kommer spelas sönder på radio. Så ta vara på den och kom ihåg var ni hörde den först.