check in's, app, mail.
Ibland blir jag lite rädd.
Lite rädd för alla mina medmänniskors räkning.
Jag får lite pensionärs-tendenser och blir rädd för teknik.
Jag lyssnade lite på P3 populär härom dagen där de diskuterade (fast alla tyckte samma sak så det var väl lite mer en meningslös reflektion, naiva människor imellan) smart-phone fenomenet med Alfapet.
"Är detta bra?" frågade programledaren Tara.
"JA SUUUPERKUUUL" blev det enhälliga svaret. med motiveringen "då kan man ju hinna med det medan man gör allt annat, får en liten pling när det är ens tur, hihi".
jag. blir. så. trött.
Jag ryser vid tanken att man "förnyar" sällskapsspel. borde döpas om till a-socialaspel i sånt fall. DET kan de väl ändå vara ärliga med, de där "app-skaparna"..?
Själva syftet med sällskapsspel är att ses, prata om allt annat i livet, medan man lite slött slår tärning och gör sig lite rolig över frågor på Tp. Det är ett medel för att engagera samtliga i umgänget till någon form av diskution. Ett skyddsnät, så att säga, för umgängen.. men dessutom kan det vara roligt och ibland spännande.
All denna gemensamma och sällskapssamma känslan försvinner om man teknologiserar-sällskapsspel!?
Så fruktansvärt dumt.
Vidare håller verkligen inte argumentet "då hinner man med så mycket annat". nej.
Det är precis samma dumma resonemang som råder när man pratar om jobb-mail i mobilen.
stress stress stress
varför ska man multi-task:a PRECIS hela tiden?
när man gått hem från jobbet så är man hemma (man kan väl få ringa om kontoret brinner ner eller om något annat viktigt händer).
när man spelar spel så träffar man folk och UMGÅS.
Alltså kalla mig pensionär, kalla mig bakåtsträvande, kalla mig retrotönt.
MEN jag kommer ALDRIG för mitt liv att "checka in" på olika ställen på facebook (det betyder bara att man haft för trist jävla konversation att någon langat upp mobilen och börjat klicka runt), eller spela sällskapsspel på en app, eller svara på mail i mobilen.
ALDRIG.
Det är samma rädsla om kryper sig på när min kompis systerdotter (som är ynka 3 år) kan spela 'Angry Birds' på en iphone men inte kan snacka ordentligt eller läsa.
Det är samma rädsla som kommer när jag ser 8-åringar med en mobil tryckt mot örat.
När barnböcker läses på touch pad, förvandlas till itunes filer, blir till tv-spel och blue-ray filmer.
Jag blir så stressad av ett ständigt plingande, surrande och "ett nytt meddelande". allt som kan missas om man inte har radarn på högspänn, inte har batterier på mobilen eller när internet på jobbet ligger nere.
Man dör lite av stress.
Man är så beroende.
google, mail, wikipedia, bloggar, facebook, twitter,
Ingen får information utan dessa kanaler.
Fakta finns så löjligt tillgängligt att framtida generationer kanske inte behöver kunna ett skit än HUR man använder internets sökmotorer.
Ingen vet längre vad som är en råvara.
Ingen vet hur man snickrar ihop en byrå utan IKEA-instruktionerna.
Ingen vet vilket år Ronald Regan var president.
Ingen vet vad huvudstaden i Bolivia heter.
Ingen vet vem Ingrid Bergman var.
Ingen förstår hur ett ett USB fungerar. Att allt, förut, lagrats på i pärmar!
Alla tar all information förgivet
Allt kan googlas fram, ett litet klick så har man allt.
Om man då "flyttar" det sociala livet FRÅN det riktiga livet och lägger in det elektroniskt i form av; facebook chatt med din kompis över smartphone, sällskapsspel-dejt i smartphonen med gamla vänner etc.
Vart hamnar vi då?
Vad blir det kvar av oss då?
om vi ska vara 100% uppkopplade hela dygnet.
Det blir inget kvar tror jag.
Ingenting alls.
Faktiskt.
En stressig hög kanske.
Lite rädd för alla mina medmänniskors räkning.
Jag får lite pensionärs-tendenser och blir rädd för teknik.
Jag lyssnade lite på P3 populär härom dagen där de diskuterade (fast alla tyckte samma sak så det var väl lite mer en meningslös reflektion, naiva människor imellan) smart-phone fenomenet med Alfapet.
"Är detta bra?" frågade programledaren Tara.
"JA SUUUPERKUUUL" blev det enhälliga svaret. med motiveringen "då kan man ju hinna med det medan man gör allt annat, får en liten pling när det är ens tur, hihi".
jag. blir. så. trött.
Jag ryser vid tanken att man "förnyar" sällskapsspel. borde döpas om till a-socialaspel i sånt fall. DET kan de väl ändå vara ärliga med, de där "app-skaparna"..?
Själva syftet med sällskapsspel är att ses, prata om allt annat i livet, medan man lite slött slår tärning och gör sig lite rolig över frågor på Tp. Det är ett medel för att engagera samtliga i umgänget till någon form av diskution. Ett skyddsnät, så att säga, för umgängen.. men dessutom kan det vara roligt och ibland spännande.
All denna gemensamma och sällskapssamma känslan försvinner om man teknologiserar-sällskapsspel!?
Så fruktansvärt dumt.
Vidare håller verkligen inte argumentet "då hinner man med så mycket annat". nej.
Det är precis samma dumma resonemang som råder när man pratar om jobb-mail i mobilen.
stress stress stress
varför ska man multi-task:a PRECIS hela tiden?
när man gått hem från jobbet så är man hemma (man kan väl få ringa om kontoret brinner ner eller om något annat viktigt händer).
när man spelar spel så träffar man folk och UMGÅS.
Alltså kalla mig pensionär, kalla mig bakåtsträvande, kalla mig retrotönt.
MEN jag kommer ALDRIG för mitt liv att "checka in" på olika ställen på facebook (det betyder bara att man haft för trist jävla konversation att någon langat upp mobilen och börjat klicka runt), eller spela sällskapsspel på en app, eller svara på mail i mobilen.
ALDRIG.
Det är samma rädsla om kryper sig på när min kompis systerdotter (som är ynka 3 år) kan spela 'Angry Birds' på en iphone men inte kan snacka ordentligt eller läsa.
Det är samma rädsla som kommer när jag ser 8-åringar med en mobil tryckt mot örat.
När barnböcker läses på touch pad, förvandlas till itunes filer, blir till tv-spel och blue-ray filmer.
Jag blir så stressad av ett ständigt plingande, surrande och "ett nytt meddelande". allt som kan missas om man inte har radarn på högspänn, inte har batterier på mobilen eller när internet på jobbet ligger nere.
Man dör lite av stress.
Man är så beroende.
google, mail, wikipedia, bloggar, facebook, twitter,
Ingen får information utan dessa kanaler.
Fakta finns så löjligt tillgängligt att framtida generationer kanske inte behöver kunna ett skit än HUR man använder internets sökmotorer.
Ingen vet längre vad som är en råvara.
Ingen vet hur man snickrar ihop en byrå utan IKEA-instruktionerna.
Ingen vet vilket år Ronald Regan var president.
Ingen vet vad huvudstaden i Bolivia heter.
Ingen vet vem Ingrid Bergman var.
Ingen förstår hur ett ett USB fungerar. Att allt, förut, lagrats på i pärmar!
Alla tar all information förgivet
Allt kan googlas fram, ett litet klick så har man allt.
Om man då "flyttar" det sociala livet FRÅN det riktiga livet och lägger in det elektroniskt i form av; facebook chatt med din kompis över smartphone, sällskapsspel-dejt i smartphonen med gamla vänner etc.
Vart hamnar vi då?
Vad blir det kvar av oss då?
om vi ska vara 100% uppkopplade hela dygnet.
Det blir inget kvar tror jag.
Ingenting alls.
Faktiskt.
En stressig hög kanske.
Kommentarer
Postat av: Agnes
Jag känner illamående när jag läser, det är ju sant. Jag har ingen egen dator och en skruttig gammal telefon och jag vet att det inte är någon big deal. Det har varit ett ändlöst tjatande om att jag "bara måste" skaffa facebook.
Men jag fattar inte, jag sitter ju redan här.
Vi har ingenting att prata om längre för att de kan sitta och spela Angry Birds mitt under ett samtal.
Jag brinner för att tala och lyssna och diskutera och jag undrar om jag inte föddes för sent. Alla kämpar så mycket för att synas och vara uppkopplade och hänga med men i själva verket så är det dom som sitter med näsorna tryckta mot en iphoneskärm. De missar ju hela poängen
Trackback
