sparkspropaganda

för er som lyssnade på P3 imorse kan jag bara säga: HÖRDE NI MORGONPASSETS GÄST?!?!

Abort-motståndaren Nasrin Sjögren.
ÅÅÅÅååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh HEJ!
Jag bara kände att nu måste jag kavla upp ärmarna och tackla det här.

hennes main-argument är att:
"- ett liv blir till vid befruktning
- kvinnans kropp är INTE barnet (asså. embryot.) dvs den kan inte 'bestämma över den'
- vid våldtäkt och incest: nej, fortfarande inte okej" (hennes argument är för detta är så oklart?? )

öh.
heja heja.
Finns det verkligen folk som är såhär naiva.
jag blir gång på gång förvånad.
OCH VARFÖÖÖÖR frågade ingen av morgonpassets programledare ELLER lyssnarna hur fan hon ställer sig till preventivmedel då, om det nu är så jävla mkt mord med att käka en tablett och ta bort 3 celler innuti kvinnan som, utan abort, står inför en potentiellt sämre barndom (pga oönskad graviditet/påminnelse om eventuell våldtäkt etc) pga att kvinnan återigen tvingats bli en barnfödarmaskin ?

lyssna och bli rädd för andras korkade åsikter.


p.s. OFFERKOFTAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA d.s.


p.s.2. Stör mig oändligt på att hon är SÅ FRUUUUKTANSVÄÄÄÄÄRT KAXIG OCH har en sjuuuuuuuk ÖVERSITTAR ATTITYD d.s.2.

Bland de roligare sakerna jag ska göra i höst är att strosa runt i stan och va så där helt ruskigt välklädd.. för det har jag bestämt.

inga fler converse och stora mys-koftor.
Nu blire kavaj, polotröjor och klackar även fast det inte är helg.

så bra känsla, låt, film. (har dessutom varit där!)

 

Tage Danielsson.
vilken hjälte.

om ni inte lyssnat när Mr. Danielsson var sommarpratare för "Sommar i P1" så bara måste jag rekommendera det.
Han är bäst.

Ett utdrag om väderfenomen i en typisk "svensk sommar":
"Annars kan man ju ta fantasin till hjälp. Vi avbryter därför allt arbete, ingen kan ju ändå arbeta i eftermiddags hettan som råder i vårt tropiska klimat. Medan den torra ökenvinden från Norge susar i Rättviks palmkronor och medan dyningarna sakta rullar in över korallerna i Årsta Havsbad, medan gazeller och antiloper dåsar i skuggan på det smålänska höglandet oändliga bananplantager, tar vi en välbehövlig, för att inte tala om nödvändig siesta vid ett glas vitt vin i ett kylt glas."

Smart, roligt och tänkvärt. som vanligt.  
Här kan ni hitta hans tre sändningar som sommarpratare.

Mr. Danielsson har även skrivit en helt sjukt bra novell samling också. "Sagor för barn över 18 år", som jag läste för ett tag sedan. Favoriten blev såklart berättelsen med titeln "Busschaffören som tänkte vafan".




Tack Tage.

...och såhär vill jag se ut idag:


 

elsa bloggade idag om kommentarer som lämnats på ett inlägg av den här tjejen som pratar om barnuppfostran, lägger ut bilder på sina små barn osv. 

För det första.
Kommentaren som Elsa nämner är helt sjuk. 

”Nu räcker det med er Förbannat äckliga flator, stenkastare, femeinister eller vad FAN ni nu är… VEM I HELVETE är ni till att komma och säga till andra hur de ska uppfostra och göra med sina barn? Håll era äckel åsikter för er själva, ni börjar bli riktigt pinsama nu! Och den av er som påstår att min syster är en dålig mamma? Hur fan är du då? Hur ska din stackars lilla pojke hantera samhället sen? Där han faktiskt INTE är accepterad som pojke i klänning eller rosa leggings? Hur mkt du än vill att detta ska vara accepterat så är det INTE det, han kommer bli mobbad, andra i skolan kommer vara elaka, folk kommer SKRATTA och vända sig om när han går förbi och han kommer vara förbannat förvirrad av att inte få lov att duscha med flickorna efter gymnastiken, FÖR SÅ ÄR DET, jag vänder mig själv om efter konstiga människor och fnissar med mina vänninor! DU är en fucking dålig morsa som vill att allt detta ska hända dina barn! Klipp av dina dreads och skaffa dig ett jobb så du får se hur andra NORMALA människor beter sig, dels runt andra vuxna och runt sina barn! Att du ens säger något om hur andra vill göra med sina barn är för mig HELT ofattbart, så gör man bara inte! Är helt säker på att din mamma och pappa uppfostrade dig som flicka och blev både ledsna och besvikna när du flyttade till möllan, slutade raka dig under armarna, skaffa dreads och flickvän… Men dem vart nog oxå dåliga föräldrar? Dem lät dig växa upp som en flicka o se hur det gick med dig! Håll dina snea jävla åsikter för dig själv, du gör hur du vil med dina barn och Daniella gör hur hon vill med sina barn. Och om det nu stör dig så förbannat mycket, ge då fan i att läsa en blogg som denna!
/Stolt Moster Till VÄRLDENS VACKRASTE LILLA PRINSESS-FLICKA! <3<3<3″

För det andra är Mammans (alltså den där tjejens) inlägg helt sjuk.
 
Men alltså för det tredje.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!?!!?!?!?!?!?

Jag menar LÄS vad hon skriver i kommentaren:
- "Där han faktiskt INTE är accepterad som pojke i klänning eller rosa leggings?"
- "Klipp av dina dreads och skaffa dig ett jobb så du får se hur andra NORMALA människor beter sig, dels runt andra vuxna och runt sina barn!"
- "Är helt säker på att din mamma och pappa uppfostrade dig som flicka och blev både ledsna och besvikna när du flyttade till möllan, slutade raka dig under armarna, skaffa dreads och flickvän…"
- "FÖR SÅ ÄR DET, jag vänder mig själv om efter konstiga människor och fnissar med mina vänninor!"

(note to self: hon stavar även 'feminister' vääääldigt fint <3)

Den här kvinnan bara SKRIKER ut homofobi och fördommar och är PRECIIIIIS den typen av människa som motverkar all sorts feministiskt arbete i världen.
hur förstår hon inte att fenomenet då män och kvinnor delas in i olika fack måste motverkas.
Att en kvinna från födseln trycks i att hon ska vara en mjäkig prinsessa (inte alla prinsessor är mjäkiga men allt runt omkring är ju ofta felfelfelfelfel; kroppskomplex av barbie, långt svallande hår, vara till lags, gifta sig, typiskt disney-hetro, prinsen räddar den hjälplösa kvinnan etc etc.) DET ÄR INTE BRA.

Det är ju dessutom helt sjukt att hon direkt (i första meningen) antar att det är personer som är homo, invandrade eller feminister som har kommenterat på bloggerskans barns kläder och leksaker osv.
-hej hej opk! och hej hej homofob, främlingsfientlig och ingen förståelse för vad en feminist är!
(jag blir så irriterad på folk som tror att kalla någon 'feminist' är en förolämpning...suck, vart är mänskligheten påväg?) 

Jag vill bara vilja tillrättavisa den här glad-i-hågen-kommenterande kvinnan med följande svar:
Varför skulle din son inte bli accepterad i rosa leggins? - jo, därför att inskränkta människor (som du) lider av HOMOFOBI. varför ska färgen rosa vara en 'tjej-färg' (ber om ursäkt till er läsare för ett ICKE-EXISTERANDE BEGREPP)? tror du att det är genetiskt? att kvinnor på stenåldern föredrog färgen rosa framför, let's say, överlevnad? jag menar, hur tror du att mobbningen av hbt personer ska kunna UPPHÖRA om du uppmuntrar denna klassiska indelning av grupper? du kanske GILLAR denna typ av mobbning. du säger ju att du "fnissar" (åh vad sött! <3) med dina väninnor (åh vilket sött-och-vuxenpoäng-ord för att beskriva din lika inskränkta 'vänskaps'krets! <3). HUR tror du att detta ska förändras om inte VI (aka. DINA BARN) utvecklas och blir ett mer nyanserat folk? (eftersom vi tydligen misslyckats då sånthär fortfarande förekommer!!!).¨
Du skriver "FÖR SÅ ÄR DET". Ja, så kanske det är. men du jobbar ju inte för att FÖRÄNDRA det. Det är som att säga att främlingsfientlighet är dåligt men du skulle aldrig anställa en arab? DU TALAR MOT DIG SJÄLV.

Du är rädd.
En rädd, liten, korkad människa. Du, som mamma vill det bästa för dina barn. Du minns kanske själv att Pelle blev mobbad när han hade pärlhalsband på sig i skolan. och därför vill du skydda ditt barn från denna terror. denna fruktansvärda tillvaro som barn kan skapa.
Det är förståligt.
Men det Du måste inse är att du inte gör det bästa för ditt barn iallafall. Ditt barn kommer bli precis som du. och kommer då inte förstå att man kan älska vem man vill. klä sig hur man vill, läsa vilka tidningar man vill. UTAN att behöva tillkänna ge sitt kön som identitet.
I bet att du skulle få panik om din dotter köpte en Slitz och din son en Cosmopolitan. (KAOS i köns-världen!!)
Så enkelt är det nämligen. Du bestämmer i din uppfostran vilken av tidningarna ditt barn ska välja. eller OM den ska välja någon!
Du FASTSTÄLLER att denna, helt sjukt BERÄKNADE och (endast) könsorienterade preferensbasis ska fastslås och ristas in i ditt barns hjärna.
Du ger dem inget val.

Bloggerskan, skriver i sitt inlägg att "Du är säkert en sådan som tycker att jag ska klä Keila i mörkblå kläder och jeans också.".
Ja, sån är jag. Inte för att jag tycker att hon ska ha kill-kläder (ber om ursäkt IGEN till läsarna för ett ICKE EXISTERANDE ORD).
Jag tycker nämligen att ditt barn ska få välja.
Välja färg, välja jeans, välja klänning, välja hjältar, välja idoler, välja partner, välja tidning.
Ditt barn ska förstå att män och kvinnor är lika värda och har exakt samma förutsättningar, oavsett samhällets antika könsroller.

Ja, jag tycker att man inte ska uppmuntra förutbestämda mallar.
det har ingenting att göra med hur mitt liv ser ut. dreads eller inte. eller min sexuella preferens.

Jag tycker bara att ditt barns liv ska vara rikare och mer nyanserat och mer intelligent än de samhället lyckats åstakomma idag.
Det är dags att lägga könsrollerna på hyllan och DU bidrar inte till den förändringen.



this should make you pee your pants.



idiot

Den bästa låten just nu. (det ska vara swallowed, inte accepted). 
Joe Hisaishi gör det, tamejfan, igen alltså.  

det börjar kännas i luften. det isar i strupen.
tar på mig en tjockare tröja. minns plötsligt, och bittert, hur luften lixom omslöt mig i en varm massa för någon månad sen. eller nja. de helger jag lyckades pricka in solen.
Det känns som att sommaren sluppit undan i år. Sandra frågar om det bästa som hänt läsarna i sommar.
Ja, tänker jag. Vad var egentligen det bästa? jag menar, det hände inte så mycket. hångla lite hit och dit på helgerna. annars: jobbade jobbade jobbade.

och såhär i efterhand undrar jag om man kanske var dumdristig som gick från 8-17 jobb på ett, så bra  luftkonditionerat kontor att man frös enda in i hjärtat, till en halv inspirerande utbildning. med endast 1 helg i mellan.
Men vad gör man? jo, man knogar på. försöker få vardagen att bli innehållsrik. fika här och äta middag där. flänger runt.
ändå känns det så tomt i min fullspäckade kalender. inget betyder något. inget lämnar intryck.

vakna, plugga, föreläsning, gymma, hem, mat, läsa, sova. - livets cirkel.
och när helgen kommer ska man "göra något"... trängas bland folk i tröttsamt oorginella butiker, kryssa mellan barnvagnarna under promenaden i någon trevlig park, supa skallen av sig på kvällen och sen, i dimman, dansa sig till skavfötter medan man försöker hitta en lika desperat person att hångla upp.

ska det vara såhär?
asså verkligen?

jag har två kompisar som återvänder till paris i slutet av veckan för att spendera ytterligare ett år i denna otroligt mångsidiga och fantastiska stad.
Vet fler som åker till USA, Asien, Danmark, Italien,, ja, tom. Sydamerika.
eller varför inte andra svenska städer. ja, alla flyttar. flyr vardagen mot en förändring.

Så tänker jag på mig själv igen.
Var är min förändring?
Jag är precis likadan som alltid.
lite nya kläder, men vad gör det?
samma attityd, samma civilstånd, samma stad, samma boende, samma bussar, samma tunnelbana, samma oinspirerande studier som jag aldrig riktigt lämnade (apparently?).
och jag vill bara skrika: AND FOR WHAT!?
vad får jag?
en plats på en utbildning någonstans som jag inte vet om jag vill ha. pengar över att 'göra något för' (se 'helg-avsnittet' ovan). vad får jag mer?

inpirerande tillvaro? nope
säker framtid? nejp
jobbet jag vill ha? omöjligt att säga

Kompisarna säger: men vad gör du? förvånade av mitt val. förvånade av min konstiga plan.
"det är ju bara att sluta om du inte trivs" säger alla.
men är det så enkelt? ska jag ha en halv utbildning till ingenting? vad ska jag då göra resten av året?

nej, vet ni. vill ni veta VARFÖR jag kommer att genomföra det här jävla året (helst med flaggan i topp)?
I'll let you in on a secret.

Därför. det är nyttigt.

Det är den enda anledningen. det är inte kul, inte intressant, inte bra.
nyttigt is the word.
så. då var det sagt.
Härmed längtar jag till det blir Juni igen.


för man vet ju att alla tycker mer om godis än om fullkorn.

..bli sådär 'smyg glad' med ett snett leende, av en bild, så vill jag visa den här:



..få en impuls att plocka upp en penna och börja skissa, av en bild, så vill jag visa den här:



..få cravings-orgasm av en bild på en kappa så har jag hittat den här:


..börja längta efter nästa sommars tidiga tidiga och tysta mornar i en enda bild, så vill jag visa den här:




..förstå hur någon känner av en bild, vill jag visa den här:




vi ses på andra sidan havet av frågor.

Alltså, jag älskar det här.
Insup tagget. nu är det för fan vår tur. hade bara önskat att typ ms rowland, rihanna hade jublat lite mer efter att Hon sagt vad alla, sedan länge, velat säga. 

let's run this.



njut.
Och skåla moder jord.

Ska börja med en ny kategori.
La vérité, sanningen helt enkelt.
Saker som är så sanna, ssååååå sanna..
här följer alltså första inlägget i denna kategori. Ett axplock av vad som kan förekomma här..

Jag var på en konstutställning under min semester och jag är ju inget megafan av te x film/ljud-installationer. Alltså konstiga kortfilmer som är så djupa att konstnären själv verkar villat bort sig.
MEN jag har sett några helt GRYYYMMMA installationer, eller 'live-konst', i mina dagar (bl a en under besöket jag precis nämnde, men får ta upp det någon annan gång) men den FÖRSTA installationen som jag verkligen minns berörde mig var på Bonniers Konsthall i februari i år.

Verket är Kirstine Roepstorffs  "Stille Teater" från 2008.
Jag har funderat lääänge och väl på vad den hette, men tacka vet jag Bonniers konsthalls arkiv och youtube.
Två röster diskuterar runt runt och en påle med hängande tavlor snurrar åt olika håll och olika bilder projiceras i 'tavlorna' beroende på vilka lampor som genomlyser dom och hur de vridits.

Dock måste ni tänka er några saker.
När man ser denna installation sitter man i ett ljudisolerat och kolsvart rum (framgår inte riktigt av youtube kvaliteten) och i slutet sätts låten 'The Windmills of your mind' på, samt att det synkade ljusspelet i själva konstverket är helt otroligt häftigt irl.

Här är klippen i två delar. och jag har även tagit mig friheten att skriva ut konversationen som hålls i klippen. Jag har för mig att den inte slutar där klippen är slut, men ni får iallafall en försmak.

Del 1:


Del 2:



Konversationen:

"Love cuts' you open. How to love- you must open again the wound. Love inevitably intails this is the tragedy of myself, in the ego in becoming. One must love oneself in order to love oneself or fineally -if you prefer- in order to love. Love is strong affection or attachment. Love is a contact with the other, which involves the renanciation of 'being' for self. Love is conditioned on sacrifice. Loving another means calling oneself into selfconsionsness -that is NAMING oneself- which is eqivalent of exploding the singularity of the 'I'.
'I'...?
I am..I am..I am very much. To love someone or something involves giving the other a name. 'You my love', it is 'to YOU' I thereby name.  Is it 'to you' that I adress myself?

- Tell me your name.

- I'm me.

- Love means opening a door, to love freely is to respond and to be responded to.

- When you love, you name things. I have many names. My 'me' is a conglarent of all I have ever experienced and everyone I've ever met. But I am also what I have lost. I am the image, an image of existence.

- I hear, but WHO are you?

- I'm me. I am balance. I am constant balance, the core of all life. I am the balence between light and dark, loss and gain, passive and active, male and female, culture and nature. I am the equlibrium of everything. I never stop, I never die.

- WHO are you?

- I am everything. I am existence. And these are fruits. They are strange fruits, because their seasons are always there, their fruits of society. I name them Pears, because there not as clever as apples, they like intention. Unintentionally they grow til they drop from their own weight. There passive. They are the fruits of apathy and passiveness. they are fertilized. they, they bloom, they materialize, they gain, they ripen, they fall of their stork then rott and disappear into the cycle of eternal seasons. These chunky fruits are fed by convension and die as such. Strange fruit, falling.

- Everything that is material suffers, you know that. Who are you?

- I am the dog called Loss. I am melancholia. I am memory. I am what is not here anymore. I am what I have lost. I lost love and love is also that I am. I have to love, my heart is in my hand, my hand is in my bag, my bag is shut and my heart is caught. Love comes with responsibility, a great responsibility. Love is not free, but you can catch love, giving it a name and a shape. I love my love. I love to name. My name, your name. I love less if I don't grasp and define, if I don't frame and measure my pretcens evaporates. I might not even excist. If I don't excist - the eyes of others will give me a name. I fear that the others will grasp and define, by this they catch love in my place. I will be held bondage in the expectations. Love and values of not Me. I fear being a victime of the other. I need the power of definition to manifest me. My love and my space.

- Alot of effort invested in defining. What do you get out of it? And why this attachment to fear?

- Oh, naming and categorising logisticly makes it easier to remember the thoughts thought and create pretsence, otherwise I forget.

- You fear forgetting? You told me you are also what you have lost? Your fear is your horse, ride Fear. Fear is not substasual, let fear dissolve into energy, make it plow your past harvets your strengh.

- But fear is only a retight measure. Of course I don't fear Fear. If I'm not measurable, I'm not important. If I'm not important I'm not measurable. Non-excisting things are not measured. That would mean I don't excist. Which I obviously do, he? The more defined my egos are, the more others can relate to me. This strenghtens my position in relation to my surroundings. I love my surrondings espacially when they gaze at my form which then makes me grow more solid, I gain pretsence when they relate to me and I feel strong when I'm solid. The more they relate the more I become.   

- Oh, image why are you moving things around? Finally in intierly insubstatual?

- Who decides? If I get run over by a truck, I am flat.

- True. The energy waves of the truck swings slower than yours. True. That is a condition that you'll have to respect. But, a truck is not solid. It is just another density,  it is more dense than you.

- Hmpf, who are you? who are you? who are you to tell me? who are you anyway? who decides this? who decides? who decides? who decides density?

- I am suddle but I am always. I am space. I am an element just like earth, fire, water and air, body, coheasion, temperature, mobility and I could be awareness. "