The secret of kells
Ett måste om ni är intresserade av film. Otrolig vacker och soundtracket. -ÅH.
It was the summer when I still didn't mind that people called me baby.
Såg en gammal favorit häromdagen. Dirty Dancing. Och jag har bestämt att jag SKA (om jag så måste sy för hand helt själv) ha Francis/baby's kläder på landet och vara sådär härligt-laid-back-snygg i sommar. punkt slut.
bästabästa du
Här kommer en liten lista på 50-60s-jag-är-bakis-filmer som ni måste köra igenom någon söndag.
Breakfast at Tiffany's
The great gatspy
Easter parade
The wizard of Oz
Sabrina
Gasljus
An american in Paris
Casablanca
Roman Holiday
Funny Face
Singin' in the rain
b.o.b.
Jag vill tipsa om en miniserie som har överraskat mig nåt så extremt. Nämligen Tom Hanks och Steven Spielbergs serie "Band of Brothers".
Jag var extremt kritiskt och skeptiskt till hela idén att ens titta på den här serien, då jag sällan gillar "krigsfilm" eller något annat som glorifierar att ha ihjäl människor, men jag hade så feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeel. Det är nämligen inte det som är poängen med serien.
Serien är en sann historia där man i 10 delar får följa en patrull från USAs ingripande i Andra världskriget. Fallskärmsjägarna i Easy company.
Varje avsnitt fungerar som en blandning mellan film och dokumentär och man följer olika personer i kompaniet (som består av ca 60 personer).
Det som är så himla bra med hela serien är just att man "lär känna" majoriteten av alla i Easy company och att fokus ligger på hur soldaterna förändras psykiskt och hur man "av-personifierar" sina fiender i krig. Serien illustrerar hur förfärligt och vidrigt krig är och hur rädslan tär på samtliga inblandade. Bara för att man i ett avsnitt får följa 3-4 "huvudpersoner" så betyder inte detta att de inte dör, ingen av åskådarens "vänner" (som man brukar ha i serier, antagandet att hjälten inte dör så att säga) går säker och man känner hur det river i kroppen (och i Easy companies övriga medlemmar) när någon karaktär dör. En av vännerna. Precis som det blir i krig när ens kamrater dör, på båda sidor, och man blir shockad över hur snabbt det går att ta ett liv, man får ångest vågor blandat med en smygande rädsla för att det här HAR HÄNT PÅ RIKTIGT.
Så mycket lidande och död och så mycket onödigt.
Det jag gillar är alltså att: det inte är en klyschig serie, den glorifierar inte krig eller USA och man förstår mekaniken bakom dåtidens arméfunktion. Man får inblick i hur männen känner sig, vad som händer i deras huvuden, vilka rykten som går och man delar deras suckar när de får nya order att ge sig ut på ett nytt uppdrag.
Vidare är själva serien otroligt snyggt gjord, filmad så att man känner sig som att man själv också sitter i ett "fox hole" och spejar ut i dimman eller att man springer för sitt liv i en skyttegrav.
Hela idén med att det är realistiskt genomsyrar ju även serien när det kommer till blod och sånt så jag utfärdar en liten liten varning för de superkänsliga (dock ej värre än Game of Thrones, för er som sett den, så helt lugnt).
Kan rekommendera att dessutom se den under vinterhalvåret, vi i skandinavien vet ju hur det känns att frysa.
"From this day to the end of the world, we in it shall be united, we, band of brothers"
Jag var extremt kritiskt och skeptiskt till hela idén att ens titta på den här serien, då jag sällan gillar "krigsfilm" eller något annat som glorifierar att ha ihjäl människor, men jag hade så feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeel. Det är nämligen inte det som är poängen med serien.
Serien är en sann historia där man i 10 delar får följa en patrull från USAs ingripande i Andra världskriget. Fallskärmsjägarna i Easy company.
Varje avsnitt fungerar som en blandning mellan film och dokumentär och man följer olika personer i kompaniet (som består av ca 60 personer).
Det som är så himla bra med hela serien är just att man "lär känna" majoriteten av alla i Easy company och att fokus ligger på hur soldaterna förändras psykiskt och hur man "av-personifierar" sina fiender i krig. Serien illustrerar hur förfärligt och vidrigt krig är och hur rädslan tär på samtliga inblandade. Bara för att man i ett avsnitt får följa 3-4 "huvudpersoner" så betyder inte detta att de inte dör, ingen av åskådarens "vänner" (som man brukar ha i serier, antagandet att hjälten inte dör så att säga) går säker och man känner hur det river i kroppen (och i Easy companies övriga medlemmar) när någon karaktär dör. En av vännerna. Precis som det blir i krig när ens kamrater dör, på båda sidor, och man blir shockad över hur snabbt det går att ta ett liv, man får ångest vågor blandat med en smygande rädsla för att det här HAR HÄNT PÅ RIKTIGT.
Så mycket lidande och död och så mycket onödigt.
Det jag gillar är alltså att: det inte är en klyschig serie, den glorifierar inte krig eller USA och man förstår mekaniken bakom dåtidens arméfunktion. Man får inblick i hur männen känner sig, vad som händer i deras huvuden, vilka rykten som går och man delar deras suckar när de får nya order att ge sig ut på ett nytt uppdrag.
Vidare är själva serien otroligt snyggt gjord, filmad så att man känner sig som att man själv också sitter i ett "fox hole" och spejar ut i dimman eller att man springer för sitt liv i en skyttegrav.
Hela idén med att det är realistiskt genomsyrar ju även serien när det kommer till blod och sånt så jag utfärdar en liten liten varning för de superkänsliga (dock ej värre än Game of Thrones, för er som sett den, så helt lugnt).
Kan rekommendera att dessutom se den under vinterhalvåret, vi i skandinavien vet ju hur det känns att frysa.
"From this day to the end of the world, we in it shall be united, we, band of brothers"
dit Mr Weasly d'une voix amusée.
moonrise kingdom
Ser grymt mycket fram emot::
it all ends
damn those koreans
amazing jam, så går det när man youtube:ar; funk.
nu när vi ändå är på ämnet
Film alltså...
Jag passade på att ta en lista av Sandra.
Men alltså, det här är ju så svårt för 1, vi har ganska lika smak (?) och 2, jag gillar så himla många filmer.
Bästa tv-serie: Mad Men, Ally Mcbeal och Glee
Regissör: Wes Anderson, Tim Burton (förutom Alice i underlandet. sjukt synd att den var ljus och glad och inte mörk och tim burton-aktig...jagblevsåhimlabesviken.) och Peter Jackson
Favoritskådespelare: Heath Ledger (efter 10 things I hate about you) och Meryl Streep. Jag älskade även Julia Roberts när jag var liten.
TV-serier jag följer: Glee, Mad Men och Homeland (i Gossip girl har de fina kläder, så det händer att man slår på det).
Bästa komediserie: Vänner helt överlägset, Chandler är min humor personifierad.
Mest romantiska filmscen: - pass - det får vi göra ett helt eget inlägg om.
Skräckfilm: Tittar inte på skräck alls egentligen. Alla som man sett har varit skit och man har inte kunnat sova. Kan helt seriöst inte låta bli att må illa och bli helt insomnia när jag får typ delar ur "Saw" berättad för mig. Men "Sjätte sinnet" är väl häftig, den hade lite mysterium mer.
Min favoritfilm när jag var liten: Åhhh, alltså jag har ju alltid älskat Singing in the rain, Pochahontas, Star Wars 4-6, Peter Pan och, såklart, LOTR (fast den kanske inte gills som "liten").
Det är även Pocahontas fel att jag trodde att vinden kunde styra mig och berätta saker. Blev ett enormt antiklimax.
Hetaste skådis: Heath Ledger eller Johnny Depp i "Finding Neverland" (ÅH HERRE; IRISH ACCENT!!!)
Hetaste svenska skådis: Joel Kinneman
Bästa svenska film: Så som i himmelen.. mest för den här delen (jag får så mycket rysningar) HÖJ VOLYMEN:
Bästa filmdjur: Det här är så svårt, allt ifrån fåglarna och mössen i Askungen till Cat i Breakfast at Tiffany's
Bästa tecknade film: Igen, otroligt svårt. Howl's Moving Castle är ju superbra men även Mumin kommer i tankarna (komsikt att jag i dagarna lärde mig att det är Miazakis bror eller nåt som producerat Muminserierna, därav mangautseendet, men Tove Jansson var inblandad i projektet).
Bästa Disney-film: Peter Pan dårå.
Bästa Sci fi-scen:
Bästa scen: Nu har jag typ suttit och valt i 20 min. Men den här är så episk. inget toppar Eomers vrål, synd attt inte scenen innan är med så man förstår var vi är i filmen. Men Pippin är alltså ute på slagfältet och letar efter Merry. och heja vad jag gråter när man kommer hit i The return of the king. Extended scene såklart. Liv tyler sjunger i soundtracket.
Bästa scen i en TV-serie: Det här typ: http://youtu.be/R2bLNkCqpuY
Film crush: Tom Hardy, Heath Ledger, Robert Downey Jr och Aaron Johnson. för att ta några exempel. Fast Ideal killen är ändå Heath i 10 things I hate about you.
TV serie crush: Puck i Glee, Frank (Robert Downey jr) i Ally Mcbeal och DON DRAPER!
Om jag skrev en film: Åh, det vågar jag inte avslöja, jag har faktiskt 2 olika storylines klara. The Kinks - Lola skulle vara introlåten på den ena iallafall.
Favoritgenre: Snabb humor och berättarröster har jag utvecklat en förkärlek till. alla sorters film funkar. förutom skräck.
Film du ser framemot: Tinker soildier sailor spy
Bästa kärlekspar:
Bästa film i år: Har typ inte sett på film i år känns det som. Midnight in Paris tyckte jag var bra för att den tog mig tillbaka till vad jag hade i Paris, plus att 20-tal också är min favoritera i den staden. åh.
Vem skulle spela dig: Jag älskar ju Charlotte Gainsbourg men vi är ju inte ens nästan lika. Eller kanske Colin Firth. Haha.
Vem skulle va din motspelare: Meryl Streep eller någon av grabbarna på filmcrush, hehe..
Första filmcrush: Harrison Ford som Han Solo
Film-soundtrack: Sagan om ringen, Into the wild, Darjeeing limited, I'm not there, Amelie, Harry Potter, The boat that rocked, m.m. Jag lyssnar jättemycket på film soundtracks, har så grymt många favoriter.
That's nature's will and I'm agains't nature
Alltså. åh. den här filmen asså.
jag tröttnar nog aldrig.
Favorite quotes:
"- You look and sound very tired, very ill. Is this your normal state?
- I take that as an insult."
"Who ever heard of a fatalistic farmer?"
"But a song is something that walks by it self."
jag tröttnar nog aldrig.
Favorite quotes:
"- You look and sound very tired, very ill. Is this your normal state?
- I take that as an insult."
"Who ever heard of a fatalistic farmer?"
"But a song is something that walks by it self."
Duckie
Now this is why I love old 80's movies.
Mash up
Yes I admit it, but this is why I watch Glee.
Bästa låten som framförts hittills, och jag som inte ens lyssnar på adele.
sån jäkla POWER.
Eddie & Emile
to measure yourself atleast once.
den här filmen har jag skrivt om förut för att den är såååååååååååå helt sjukt bra och det tåls att säga flera gånger.
den får mig att se på mig själv och konsumtions samhället, som vi ändå lever i, på ett nytt och sundare sätt.
jag älskar tanken av att bara ge sig av, att SE djur och vildmark på riktigt och bara försvinna.
jag älskar naturen, fotot och musiken som alla kombineras till en perfekt helhetsbild (åh eddie vedder <3)
jag älskar det sorgliga i att vara helt ensam att vara tyst med sina böcker länge länge men också det melankoliska i att uppleva allt helt själv, resan, äventyren, målen osv.
För mig är därför den här filmen superviktig, jag menar, det är få filmer som får mig att vilja göra något riktigt mycket, den här filmen får mig lixom att börja tänka på vad jag skulle packa i min egna ryggsäck och vilka böcker jag skulle ha nytta av osv.
det här är perfektion i filmväg och så vacker att det gör ont i själen.
sen är ju vildmarken bara bäst.
it's not the bomb that has to go man, it's the museums.
Den bästa delen av filmen "I'm not there" (som jag skrivit om tidigare) är, enligt mig gömt i extra materialet. en tribute till heath ledger (som jag älskar, och ja, jag älskade honom INNAN the dark knight).
Låten är såklart av bob dylan och heter "Tomorrow is a long time".. oerhört fint.
min favoritlåt av dylan med min favoritman på duken.
den här filmen alltså. åh.
(ursäktar kvalitén, men var de bästa som fanns på youtube)
Jag råder er alla, även ni som inte brukar tänka på vad som sägs i låtar, att verkligen LÄSA den här låtens lyrics.
så fruktansvärt fint.
Låten är såklart av bob dylan och heter "Tomorrow is a long time".. oerhört fint.
min favoritlåt av dylan med min favoritman på duken.
den här filmen alltså. åh.
(ursäktar kvalitén, men var de bästa som fanns på youtube)
Jag råder er alla, även ni som inte brukar tänka på vad som sägs i låtar, att verkligen LÄSA den här låtens lyrics.
så fruktansvärt fint.
"If today was not an crooked highway
If tonight was not a crooked trail
If tomorrow wasn’t such a long time
Then lonesome would mean nothing to you at all
And only if my own true love was waitin’
And if I could hear her heart a-softly poundin’
Only if she was lyin’ by me
Then I’d lie in my bed once again
I can’t see my reflection in the water
I can’t speak the sounds that show no pain
I can’t hear the echo of my footsteps
Or remember the sound of my own name
Yes, and only if my own true love was waitin’
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin’
Only if she was lyin’ by me
Then I’d lie in my bed once again
There’s beauty in the silver, singin’ river
There’s beauty in the rainbow in the sky
But none of these and nothing else can touch the beauty
That I remember in my true love’s eyes
Yes, and only if my own true love was waitin’
Yes, and if I could hear her heart a-softly poundin’
Only if she was lyin’ by me
Then I’d lie in my bed once again"
garden state
en superduper film helt enkelt.
and the ring of power has a will of it's own
Jag bryr mig inte om vad ni säger men Sagan om ringen trilogin är bland de bästa filmerna jag vet, det är definitivt de filmer jag sett mest iallafall, på delad plats med 'La fabeleux destin d'Amelie Poulin' skulle jag tippa.
Jag kan nästa alla repliker och kan alla scener fram och baklänges, men lyckas alltid hitta något nytt som fascinerar mig.
Jag älskar peter jackson, fran walsh och susan boyle, weta workshop, howard shore, renee flemming, alla skådisar och hela nya zeeland för denhär underbara trilogin.
'Vad är det som är så bra med den då?' kan ni kanske fråga mig. och då svarar jag er; precis allt. det är den mest välgjorda filmen jag någonsin sett, varje rustning, svärd och rum innehåller inskriptioner, utsmyckningar på insidan av kragar och genuina konstverk endast skapade för filmen. Soundtracket är helt magiskt passande och helt otroligt-jag-får-rysningar-bra komponerat och samtliga miljöer, flygningar och vinklar är innovativa och snygga. Som om inte detta vore nog, har peter och co, använt så mycket av böckerna som möjligt och bundit ihop karaktärer/moment de tagit bort pga tidsbrist, med karaktärer och situationer som HÄNDER i filmen, som en liten blink till alla som läst och älskat böckerna. Vidare är manuset nästan exakt hämtat från boken, ingen modernisering eller omskrivning har gjorts och Tolkin skildras därför rättvist. Hela städer byggdes för att filmatisera denna otroliga saga som alltså, länge länge länge kommer vara bland mina favoriter.
Vi får dock ta och dela upp min hyllning till Sagan i 3 olika delar (eftersom jag har ca 100 screenshots från varje film).
Men vi försöker beta av film nr 1.
(OBS. ni som INTE sett extended version förlorar automatiskt er röst i hurvida SAGAN är bäst eller inte. ni vet inte vad ni snackar om.)
och nej, jag kan inte prata alviska eller nåt, där går min nörd-gräns.
däremot kan jag säga;
-I hope the others find a safer road.. I suppose we'll never see them again.
-Me might, mr Frodo.. we might.
-Sam, I'm glad you're with me.
(p.s. ni som har extended version vet väl förstås om "The hidden surprise" efter eftertexten på sista skivan? inte? -gå in på kapitelvalet i menyn och vidare till eftertexten, tryck nedåt när det inte finns fler kapitel att välja, då lyser två torn i nedre högra hörnet. klicka enter med fjärrkontrollen...enjoy d.s.)
Jag kan nästa alla repliker och kan alla scener fram och baklänges, men lyckas alltid hitta något nytt som fascinerar mig.
Jag älskar peter jackson, fran walsh och susan boyle, weta workshop, howard shore, renee flemming, alla skådisar och hela nya zeeland för denhär underbara trilogin.
'Vad är det som är så bra med den då?' kan ni kanske fråga mig. och då svarar jag er; precis allt. det är den mest välgjorda filmen jag någonsin sett, varje rustning, svärd och rum innehåller inskriptioner, utsmyckningar på insidan av kragar och genuina konstverk endast skapade för filmen. Soundtracket är helt magiskt passande och helt otroligt-jag-får-rysningar-bra komponerat och samtliga miljöer, flygningar och vinklar är innovativa och snygga. Som om inte detta vore nog, har peter och co, använt så mycket av böckerna som möjligt och bundit ihop karaktärer/moment de tagit bort pga tidsbrist, med karaktärer och situationer som HÄNDER i filmen, som en liten blink till alla som läst och älskat böckerna. Vidare är manuset nästan exakt hämtat från boken, ingen modernisering eller omskrivning har gjorts och Tolkin skildras därför rättvist. Hela städer byggdes för att filmatisera denna otroliga saga som alltså, länge länge länge kommer vara bland mina favoriter.
Vi får dock ta och dela upp min hyllning till Sagan i 3 olika delar (eftersom jag har ca 100 screenshots från varje film).
Men vi försöker beta av film nr 1.
(OBS. ni som INTE sett extended version förlorar automatiskt er röst i hurvida SAGAN är bäst eller inte. ni vet inte vad ni snackar om.)
och nej, jag kan inte prata alviska eller nåt, där går min nörd-gräns.
däremot kan jag säga;
-I hope the others find a safer road.. I suppose we'll never see them again.
-Me might, mr Frodo.. we might.
-Sam, I'm glad you're with me.
(p.s. ni som har extended version vet väl förstås om "The hidden surprise" efter eftertexten på sista skivan? inte? -gå in på kapitelvalet i menyn och vidare till eftertexten, tryck nedåt när det inte finns fler kapitel att välja, då lyser två torn i nedre högra hörnet. klicka enter med fjärrkontrollen...enjoy d.s.)
facetto singing notes
jag hatar att det inte finns fler "The verdict", det här är bara så bra!
i like
beach boys
åh.
if you see what i see, if you feel what i feel
http://youtu.be/chqi8m4CEEY
"People shouldn't be afraid of their government, governments should be afraid of their people."
gissa vilken dag det är idag?
(p.s. retoriken och manuset i den här filmen är så jävla bra, i love it. d.s.)
