le monde entier
Längtar bort just nu. Tillbaka till Paris.
Nu är det varmt där, i bara ben går man på bvd St Michel, över kullerstens-torgen i marais, på uteserveringarna... och i tuilirierna lapar man sol runt någon av fontänerna.
konst överallt, gallerier, arkitekturen, monumenten, vin på eftermiddagen, brasserierna.
Och språket.
Le francais, je me manque énormement. Mjuka ljud långt fram i munnen. Rundade läppar, bokstäver som inte hörs och ord som binds ihop.
men [chepa]. jag vet inte.
Paris finns kvar. en tillflyktsort för mig. mental iallafall.
Ett café som låg mig varmt om hjärtat var ett jag hittade första dagen i staden.
på en bakgata nära universitetet. ett bostadsområde. ett litet torg. en förgrening i vägen och där man valde att anlägga en liten fontän i mitten. Där. På den smala trottoaren ligger det. Ur de öppna höga och smala glasfönsterna strömmar den stökiga jazzen ut på gatan och blandas med porlandet från fontänen. Det är helt perfekt. cafét kantas av en rad med stolar som står på gatan utanför året runt. vid bordet närmast dörren sitter en man i 40-års åldern med sin hund, stammisarna. han sippar på en espresso och läser en tidning. inget konstigt med det. när man styr fötterna mot dörren tittar han upp från sin tidning och nickar. 'god dag' mumlar jag. Där inne skramlar kaffe koppar och vid den mahogny färgade bardisken sitter en äldre herre och pratar med en av de anställda. de diskuterar den senaste demostrationen i paris. golvet är kaklat med massa små ihopsatta kakelbitar i alla färger. Möbleringen är sparsam men har samma färg som bardisken. på väggarna sitter blyertsskisser inramade och på en vägg sitter tre svarta tavlor på rad. Där redovisas, med skrivstil, deras vinmeny. rött vin för det mesta. De anställda är tre killar, alla i 35 års åldern. En med stort svart skägg och vänliga ögon som ibland röker pipa med mannen med hunden utanför. En annan med kort brunt hår och välmarkerade käkben och breda axlar. Och kocken såklart, även fast man inte kan äta något annat än frukost eller ta en ostbricka.
Där. kunde jag sitta i timmar.
Måste låta något annat än bilder beskriva det jag längtar efter. Det som bara finns i Paris.
Take it away Jaques Brel
