Magiska platser
Vissa människor älskar skogens stillhet och mystik och andra gillar den pulserande stadsmiljön, den friska havsvinden, bibliotek eller kanske olika typer av kök.
Jag har en förkärlek för stora kyrkor och katedraler. Valvgångarna, marmorstatyerna, de enorma målningarna och påkostade utsmyckningarna. Inte för att jag är särskiljt religiös, jag bara älskar miljön och makten dessa typer av byggnader utstrålar. Inte konstigt att det gudomliga inte var svårt att vika sig för i, iallafall Europa, när katedralerna var sådana otroliga monument. Idag kan jag se hur hundratals människor under årtionden bygger och smyckar de jättelika monumenten. Tänk hur de arbetade.
Hur makten, politiken, kyrkan och pengarna var sammanflätade och hur kungar begravdes under de tjocka marmorgolven. Helt otroligt.
Jag fullkomligt älskar hur stegen ekar mot de kalla stenarna och hur alla statyer iakttar alla besökare som försiktigt viskar för att inte störa friden. Det är som en helt annan atmosfär. I Paris var detta helt otroligt, kyrkorna låg inparkerade på de mest otroliga ställen, med ett ödemjukt yttre, men när man gick in genom de tjocka trädörrarna anslöjades en majestätisk sal, högt till tak och den avlånga salen slutade ofta i ett altare och en jättelik takkupol. Väggarna illustrerar olika avsnitt i bibeln, alla otroligt välmålade, helt bortglömda konstverk av bortglömda konstnärer, förmodligen anställda av någon gammal påve eller präst.
Utsmyckningarna i sten och träsnidena vittnar om alla de rikedomar detta starka organ lyckats lägga händerna på genom plundringar, avlatsbrev osv osv. Jag tänker på alla arkitekter, på alla de tjocka marmorblocken, alla troendes ljus som sakta brinner för en lillebror, en syster, en förälder eller barn.
Det är denna atmosfär och denna levande historia som jag älskar och som kan få mig att stanna upp och fundera; Vad är det här egentligen? Vad är detta för byggnad? Vad tänkte man då? Vad står den för nu?
Helt magiskt fantastisk iallafall.
Inte så konstigt att jag också fullkomligt älskar den här delen (och förövrigt hela) av den här filmen:
Jag har en förkärlek för stora kyrkor och katedraler. Valvgångarna, marmorstatyerna, de enorma målningarna och påkostade utsmyckningarna. Inte för att jag är särskiljt religiös, jag bara älskar miljön och makten dessa typer av byggnader utstrålar. Inte konstigt att det gudomliga inte var svårt att vika sig för i, iallafall Europa, när katedralerna var sådana otroliga monument. Idag kan jag se hur hundratals människor under årtionden bygger och smyckar de jättelika monumenten. Tänk hur de arbetade.
Hur makten, politiken, kyrkan och pengarna var sammanflätade och hur kungar begravdes under de tjocka marmorgolven. Helt otroligt.
Jag fullkomligt älskar hur stegen ekar mot de kalla stenarna och hur alla statyer iakttar alla besökare som försiktigt viskar för att inte störa friden. Det är som en helt annan atmosfär. I Paris var detta helt otroligt, kyrkorna låg inparkerade på de mest otroliga ställen, med ett ödemjukt yttre, men när man gick in genom de tjocka trädörrarna anslöjades en majestätisk sal, högt till tak och den avlånga salen slutade ofta i ett altare och en jättelik takkupol. Väggarna illustrerar olika avsnitt i bibeln, alla otroligt välmålade, helt bortglömda konstverk av bortglömda konstnärer, förmodligen anställda av någon gammal påve eller präst.
Utsmyckningarna i sten och träsnidena vittnar om alla de rikedomar detta starka organ lyckats lägga händerna på genom plundringar, avlatsbrev osv osv. Jag tänker på alla arkitekter, på alla de tjocka marmorblocken, alla troendes ljus som sakta brinner för en lillebror, en syster, en förälder eller barn.
Det är denna atmosfär och denna levande historia som jag älskar och som kan få mig att stanna upp och fundera; Vad är det här egentligen? Vad är detta för byggnad? Vad tänkte man då? Vad står den för nu?
Helt magiskt fantastisk iallafall.
Inte så konstigt att jag också fullkomligt älskar den här delen (och förövrigt hela) av den här filmen:
Kommentarer
Trackback
