vemodets sverige
det börjar kännas i luften. det isar i strupen.
tar på mig en tjockare tröja. minns plötsligt, och bittert, hur luften lixom omslöt mig i en varm massa för någon månad sen. eller nja. de helger jag lyckades pricka in solen.
Det känns som att sommaren sluppit undan i år. Sandra frågar om det bästa som hänt läsarna i sommar.
Ja, tänker jag. Vad var egentligen det bästa? jag menar, det hände inte så mycket. hångla lite hit och dit på helgerna. annars: jobbade jobbade jobbade.
och såhär i efterhand undrar jag om man kanske var dumdristig som gick från 8-17 jobb på ett, så bra luftkonditionerat kontor att man frös enda in i hjärtat, till en halv inspirerande utbildning. med endast 1 helg i mellan.
Men vad gör man? jo, man knogar på. försöker få vardagen att bli innehållsrik. fika här och äta middag där. flänger runt.
ändå känns det så tomt i min fullspäckade kalender. inget betyder något. inget lämnar intryck.
vakna, plugga, föreläsning, gymma, hem, mat, läsa, sova. - livets cirkel.
och när helgen kommer ska man "göra något"... trängas bland folk i tröttsamt oorginella butiker, kryssa mellan barnvagnarna under promenaden i någon trevlig park, supa skallen av sig på kvällen och sen, i dimman, dansa sig till skavfötter medan man försöker hitta en lika desperat person att hångla upp.
ska det vara såhär?
asså verkligen?
jag har två kompisar som återvänder till paris i slutet av veckan för att spendera ytterligare ett år i denna otroligt mångsidiga och fantastiska stad.
Vet fler som åker till USA, Asien, Danmark, Italien,, ja, tom. Sydamerika.
eller varför inte andra svenska städer. ja, alla flyttar. flyr vardagen mot en förändring.
Så tänker jag på mig själv igen.
Var är min förändring?
Jag är precis likadan som alltid.
lite nya kläder, men vad gör det?
samma attityd, samma civilstånd, samma stad, samma boende, samma bussar, samma tunnelbana, samma oinspirerande studier som jag aldrig riktigt lämnade (apparently?).
och jag vill bara skrika: AND FOR WHAT!?
vad får jag?
en plats på en utbildning någonstans som jag inte vet om jag vill ha. pengar över att 'göra något för' (se 'helg-avsnittet' ovan). vad får jag mer?
inpirerande tillvaro? nope
säker framtid? nejp
jobbet jag vill ha? omöjligt att säga
Kompisarna säger: men vad gör du? förvånade av mitt val. förvånade av min konstiga plan.
"det är ju bara att sluta om du inte trivs" säger alla.
men är det så enkelt? ska jag ha en halv utbildning till ingenting? vad ska jag då göra resten av året?
nej, vet ni. vill ni veta VARFÖR jag kommer att genomföra det här jävla året (helst med flaggan i topp)?
I'll let you in on a secret.
Därför. det är nyttigt.
Det är den enda anledningen. det är inte kul, inte intressant, inte bra.
nyttigt is the word.
så. då var det sagt.
Härmed längtar jag till det blir Juni igen.
för man vet ju att alla tycker mer om godis än om fullkorn.
tar på mig en tjockare tröja. minns plötsligt, och bittert, hur luften lixom omslöt mig i en varm massa för någon månad sen. eller nja. de helger jag lyckades pricka in solen.
Det känns som att sommaren sluppit undan i år. Sandra frågar om det bästa som hänt läsarna i sommar.
Ja, tänker jag. Vad var egentligen det bästa? jag menar, det hände inte så mycket. hångla lite hit och dit på helgerna. annars: jobbade jobbade jobbade.
och såhär i efterhand undrar jag om man kanske var dumdristig som gick från 8-17 jobb på ett, så bra luftkonditionerat kontor att man frös enda in i hjärtat, till en halv inspirerande utbildning. med endast 1 helg i mellan.
Men vad gör man? jo, man knogar på. försöker få vardagen att bli innehållsrik. fika här och äta middag där. flänger runt.
ändå känns det så tomt i min fullspäckade kalender. inget betyder något. inget lämnar intryck.
vakna, plugga, föreläsning, gymma, hem, mat, läsa, sova. - livets cirkel.
och när helgen kommer ska man "göra något"... trängas bland folk i tröttsamt oorginella butiker, kryssa mellan barnvagnarna under promenaden i någon trevlig park, supa skallen av sig på kvällen och sen, i dimman, dansa sig till skavfötter medan man försöker hitta en lika desperat person att hångla upp.
ska det vara såhär?
asså verkligen?
jag har två kompisar som återvänder till paris i slutet av veckan för att spendera ytterligare ett år i denna otroligt mångsidiga och fantastiska stad.
Vet fler som åker till USA, Asien, Danmark, Italien,, ja, tom. Sydamerika.
eller varför inte andra svenska städer. ja, alla flyttar. flyr vardagen mot en förändring.
Så tänker jag på mig själv igen.
Var är min förändring?
Jag är precis likadan som alltid.
lite nya kläder, men vad gör det?
samma attityd, samma civilstånd, samma stad, samma boende, samma bussar, samma tunnelbana, samma oinspirerande studier som jag aldrig riktigt lämnade (apparently?).
och jag vill bara skrika: AND FOR WHAT!?
vad får jag?
en plats på en utbildning någonstans som jag inte vet om jag vill ha. pengar över att 'göra något för' (se 'helg-avsnittet' ovan). vad får jag mer?
inpirerande tillvaro? nope
säker framtid? nejp
jobbet jag vill ha? omöjligt att säga
Kompisarna säger: men vad gör du? förvånade av mitt val. förvånade av min konstiga plan.
"det är ju bara att sluta om du inte trivs" säger alla.
men är det så enkelt? ska jag ha en halv utbildning till ingenting? vad ska jag då göra resten av året?
nej, vet ni. vill ni veta VARFÖR jag kommer att genomföra det här jävla året (helst med flaggan i topp)?
I'll let you in on a secret.
Därför. det är nyttigt.
Det är den enda anledningen. det är inte kul, inte intressant, inte bra.
nyttigt is the word.
så. då var det sagt.
Härmed längtar jag till det blir Juni igen.
för man vet ju att alla tycker mer om godis än om fullkorn.
Kommentarer
Postat av: Anonym
...och eftersom de mest fantastiska sakerna och människorna dyker upp precis där man minst anar (klyscha, jag vet, men har erfarit att det stämmer) måste jag säga att förutsättningarna för ett alldeles briljant år är lagda!
Trackback
